Evelina Kaipiainen Milovíc

Att icke vara eller att vara

Detta inlägg kan möjligtvis bli ganska långt, av en anledning. 
Detta har mycket att göra med inspiration, motivation men även tro. 
Vad inspirerar dig? Vad motiverar dig? Vad tror du på?
Alla vi människor är ju uppvuxna olika, vi är uppfostrade olika (eller inte alls uppfostrade), vi är födda på olika platser, varit med om lika saker och har olika slags relationer med människor.
Allt spelar en stor roll i slutändan. 
Jag är en person som vill kunna inspirera så många som möjligt, av anledningen att jag själv har svårt att hitta folk som inspirerar mig, så ni vet det klychiga citatet "if you dont know nice people, be one", jag säger inte att jag inte känner nice people, jag säger bara att jag personligen har svårt att inspireras av andra människor att jag har själv fått försöka leta mig fram, vad som inspirerar mig osv, och sen tillslut hitta någonting som iaf kan halvt inspirera mig, det betyder inte att jag är en inspirerande människa men att jag hoppas att jag i alla fall kan bidra med någonting.
Motivation har även varit väldigt svårt för mig, jag inspireras nog mer än vad jag motiveras, kan få 1000 idéer under en dag men finner tillslut ingen motivation till att göra det, och oftast pga existentiella frågor, t.ex. varför ska jag göra detta om jag ändå en dag ska dö? Eller, varför är det så viktigt att lämna spår kvar av sig på jorden efter man dött? Man kommer ju ändå inte se hur folk reagerar? Eller vad vet jag?
Jag tror ju på attraktionslagen, jag är inte religiös, men jag är troende, väldigt troende på allt möjligt. 
Jag tror att allt vi tänker och känner är minst 90% av våra konsekvenser i livet, varför det går så dåligt/bra i livet, varför relationer är bra/dåliga, varför man mår så bra/dåligt, varför man är ekonomiskt oberoende/beroende osv. Jag tror på attraktionslagen och har gjort det sen hösten 2011 när jag fann den tron. 
Jag tror att en kombination av allt detta har gjort att jag vågar riskera, jag vågar ta chanser och jag vågar följa mitt hjärta.
Jag vågar se faktumet att vi har ett liv här och nu, och att det bara vore fel att följa hamsterhjulet; jobba, slita, skaffa barn, stadga sig med lägenhet, semester och återigen till jobbet.
Jag säger inte att det är fel, jag säger bara att det är inte MITT liv som JAG vill leva det.
Jag är bara 22 år, jag har ett helt liv framför mig, jag ska se hela världen, för vad fan gör jag på jorden om jag inte är menad till att se den? 
Jag gillar att bryta mot normer, göra saker i mitt liv som inte är normalt och att följa mina viljor, för det är mitt liv, och ingen annans, och det är jag som har kraften över vad jag vill göra i mitt liv, så varför ska jag lyssna på andra? Och varför ska jag kolla på vad andra gör i sitt liv? Angår inte mig, är tyvärr ej intresserad.
Att icke vara i hamsterhjulet, eller att vara, varken dåligt eller bra, jag säger bara att jag själv prioriterar annat, och jag är så hungrig på denna jord att det inte känns enough, jag vill se mer och mer och mer. 

27 februari 2019 21:17 | ALLT |

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas